tankar..

Det är när man är borta en längre tid hemifrån som man verkligen förstår hur mycket familjen betyder för en. När man är hemma så finns de där utan att man behöver göra minsta ansträngning, det är ju bara komma hem efter skolan/jobbet så är dom där. Men nu, när jag är i Cambridge och dom kvar hemma i Sverige så förstår jag hur mycket jag älskar dem och hur mycket de gör för mig genom att bara finnas i min närhet.
Mina kära bröder växer både som personer och fysiskt, det känns lite tråkigt att missa det men samtidigt roligt att se hur de förändrats tills jag kommer hem. Jag har nog heller aldrig förstått hur mycket min kära mamma gör där hemma, nu måste jag ju göra alla dom sysslorna själv och jag själv kommer garanterat ha en annan syn på livet när jag kommer hem, en positiv förändring. Pappa verkar så glad varje gång jag ringer hem, han har alltid något nytt att berätta om jobbet eller något annat. Sen att de säger att det kändes konstigt när de inte hade träffat Linus på ett tag känns så himla bra, det betyder verkligen att han tillhör vår familj nu!

Nu skulle jag vilja vara hemma för att prata med min syster. Fastän vi bråkar, tjafsar och säger att den andra är helt dum i huvudet ibland så vet vi att när det väl är något som tynger en så finns den andra där för att lyssna. Det är så skönt att ha henne där som lyssnar och förstår, ibland är det bättre än en kompis för hon ser allt från en annan vinkel. Jag hoppas och tror att hon tycker det samma om mig :)



Miss you sis', allt kommer bli bra <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0